Real Life Halia

Mycket har hänt!

2010-11-29T10:24:00.006+01:00

Jag håller för tillfället på att skapa en egen hemsida, vilket tar tid både för att jag är en sån amatör och för att jag hela tiden hittar annat att göra.

Älskade Halia har blivit champion! 2 års certet fick hon av ingen mindre Bo Bengtson när han dömde på Svvk's utställning i Boden! Jag är förstås såå otroligt stolt och glad för det!

Vi har även fått tillökning i familjen i form av 1:åriga faraohunden Antefas Uruk-hai (Khai). Underbart social, snäll, kärvänlig och ursnygg kille som stulit både mattes och husses hjärtan direkt! Halia smälter lite långsammare ;)

Hämtade Khai i årets värsta väder från stockholmstrakten, en resa som var beräknad till 7h 15 min tog 9h! På hemvägen sov vi över i Timrå hos Lisa , vilket var tur, jag hade aldrig pallat sista 3-4 timmarna den natten! Som bonus hade vi det jättetrevligt >

Här hemma har det sen gått bra. Khai har varit lite dålig i magen första dagarna (inte konstigt, mycket som händer i liten's liv!) men det verkar vara i stort sett borta nu (kom hem i fredags den 26:e).

Halia har tyckt att den nya stoora faraonen (1 år men bra mycket större än lilla fröken) var rätt läskig och höll sig mest undan till att börja med. Nu har dom börjat leka mer och mer och sover tom båda under mitt täcke med mig och bredvid varandra. Det är ju så klart förhoppningen att dom ska ha nöje av varann också!

Halia håller stilen!

2010-08-14T17:17:00.005+02:00

Som somliga säkert märkt har vi haft paus från både bloggande och utställande ett bra tag!
Bestämde dock i sista sekunden att i alla fall anmäla till SvVK´s utställning här på hemmaplan i Umeå.

I dag blev det då av... (Jag erkänner att jag var extremt nervös, mer än vanligt, för att vi är så ringrostiga på det hela.) Men underbara underbara Halia visade att hon minsann kommer ihåg!
Med endast två "mutor" använda på hela första vändan i ringen stod darlingen som ett ljus utan att matte behöde tillrättavisa alls!!! Jag är fortfarande lite i chock över det hela, jag menar jag har tidigare fått näst intill kjedjemata henne för att hon skulle stå still, för att inte tala om ställa upp henne om och om igen som regel.... T o m när domaren kände och klämde stod hon still! Hon kröp ihop lite när han böjde sig över henne men rörde inte en tass! ! !

Belöningen blev: Halias 3:je (!) special CERT, BIR och BIS-unghund-Reserv!!!
Den fiiin fina kritiken var ju också superkul!

Domare Willem Buitenkamp sa om Halia:
22 months, very attentful bitch. Head in good proportions and correct scissorbite. Good ears. Typically angulated in front and rear. Exceptional body. Exceptional croup. Should have somewhat more white on the tail. Exeptional movement (!!) with well carried tail.

Jisses! om det enda negativa han kan hitta är att hon bara har några ensaka vita strån i svansen ja.... wohoo!!!

(att lillfröken var alldeles för trött och fick spel i unghundsfinalen har matte redan glömt ;) I BIS finalen kammade fröken sig och trots att vi inte kom bland dom 5 bästa där så åkte vi hem med stolthet!)

Hälsningar från en lycklig Matte Maria

Vill ha MER jul!

2009-12-11T22:12:00.004+01:00

Ja här i Umeå "jobbar" jag på, det är mörkt när jag åker och mörkt när jag kommer hem...
Blir lite trist då det bara blir husse som går långpromenaderna, vilket jag förstås är tacksam han ändå gör, men jag SAKNAR faktiskt det!
Fick snö någon vecka men efter det har det regnat non stop, baaaaah! Jag bor ju i norrland åtminstone HÄR borde det vara snö.

Halia har det bra, även om faktiskt hon också saknar Matte som är borta så mycket. Tim säger att varje gång någon ringer honom, går i trapphuset eller liknande så springer hon mellan fönstret och dörren och letar. Om Halia däremot hör min röst i Tims telefon så börjar hon slicka på den och försöker stjäla den av honom!

Försöker också med att börja inse att det är Jul, vilket är mycket svårt speciellt när man har ny bostad, inget pynt och inga pengar att köpa det för! Jag lyssnar på julskivor i bilen när jag kör hem från jobbet (gillar morgonprogrammet på Rix ;) och förra veckan köpte jag iallafall en adventsljusstake för köksfönstret.

Som andra nyheter så har jag fått mitt sökta kennelnamn upp i senaste hundsport! Känns roligt och spännande och kanske lite mer verkligt nu. Såvida ingen protesterar så kommer alltså "Real Life" vara mitt i mitten av Januari :)

Bilden är tagen av min kära vän Anki's dotter Fredrika i våras. Jag tycker den är såå fin!

Sköt om er allihopa och njut av Julen!
Kram
/Matte Maria

Bus Råtta!

2009-11-28T17:46:00.006+01:00

Denna gången har fröken "slaktat" något som inte är hennes....

Vänner igen...?

Någon som kan vara arg? inte matte iallafall!

Long time no see....

2009-11-21T19:33:00.008+01:00

Ja ja jag vet ska försöka uppdatera sidan mer regelbundet ;)

Vad har hänt sen sist då?

Aya sötnosen har fått flytta till nya ägare då det visat sig att min man inte tål katter...

Jag har fått hästen "stora röd" aka "Rolle" i min vård sedan han tappat i vikt och en massa annat som visade att han behövde lite (eller mycket) extra kärlek. Han har tills för tre veckor sen varit i ett annat stall där vi har betalat dom för att ta hand om honom. (lång historia kort så har vi ingen stallplats i Kiruna där min bästa vän/delägare kan ta hand om honom, jag i min tur kämpar med att orka med vardagen och borde inte lägga en häst i det lasset). I tre veckor har jag iallafall haft hand om honom nu för att få tillbaka honom till sitt forna jag, det går... men knappt, jag är trött konstant. Besök Rolles egen sida på http://royaldemarco.bloggsida.se/

Halia mår bra. Hon har precis slutat halta efter att ha trampat och skutit sig på någonting här i veckan. Verkar också ha slutat leta efter katten helt nu, hon letade mycket i början vilket gjorde mig väldigt sorgsen. Halia verkar verkligen behöva en kompis....

Här är några bilder på staaakars älsklingen när hon skadade sig (det är inte lätt att vara matte då vill jag lova)

/Matte Maria

efter regn kommer.... snö?

2009-10-06T15:16:00.003+02:00

Ja hösten är då här med besked i Umeå. Jag har redan packat upp (och använt) mössa, vantar och vinterjackan. Också insett att det är hög tid att köpa en ny fleeceoverall åt fröken, nu vill hon allt oftare in fort från promenaderna. Hon är ju lika frusen som Matte stackarn! Förra årets overall är givetvis aaaldeles förliten, kan knappt förstå att hon någonsin fick plats i den där lilla saken!

Annars är det fortfarande rätt motigt, ekonomin som var mer än ansträngd förut blev inte bättre av att min kära gamla Jetta blev "utdömd" av mekanikern förra veckan.(nåja han sa att det går och laga men skulle kosta lika mycket som att köpa en minst 10 år yngre bil...) Givetvis blev det ingen resa till sundsvall förra helgen och boden-resan i helg är ett lika stort frågentecken. Sista utsällningen i år... jag vill så himla gärna komma iväg! hhrrmmf kanske hittar jag en bil att åka med innan dess?

Halia och Aya leker iallafall allt mer och bättre ihop, vilket är jätteskönt! Det var ju meningen att fröken skulle få sällskap också! (inte bara för mig och husse)

Hoppas att höstmörkret inte hittar hem till er andra lika tungt!
Kramar
/Matte Maria

GRATTIS HALIA!

2009-09-30T11:33:00.002+02:00

Grattis grattis våran högt älskade storöra på din 1-års dag!

Grattis hälsningar också till resten av den fantastiska kullen!

Lite bilder iallafall!

2009-09-28T00:14:00.008+02:00

Ja jag vet har inte skrivit i bloggen på lääänge.
Det är mycket som har varit motigt på sistone så jag har haft lite problem att komma på något kul att skriva.

Halia och Aya funkar bra ihop fortfarande, visst blir kattfröken less ibland på super energiska Halia men allt oftare så är hon den största retstickan ;)

På titelbilden har Halia precis vaknat och insett att hon inte är ensam i hennes bädd ^^

Bästa leksaken är någon annans leksak!

Halia hjälper gärna Aya att tvätta öronen...

"iiish jag blir ju blöt!"

/ Matte Maria

Välkommen till familjen Aya!

2009-09-08T11:52:00.007+02:00

Ja igår kväll blev det hastigt och lustigt tillökning i våran lilla familj(och nej jag har inte heller varit ovetandes gravid) tillökningen kom nämligen i form av en enastående grå och vit kattunge.

Vi har länge pratat om att nästa tillskott skulle bli just en katt. Vi har tom varit i kontakt med uppfödare av en särskild ras som jag också skulle vilja föda upp. Vi har nyligen också fått inse att vi inte har råd med en raskatt precis just nu (helst inte efter att bilen, mina glasögon mm behöver bytas eller repareras). Samtidigt ville jag att Halia skulle så tidigt som möjligt lära sig umgås och bo ihop med katt. Sagt och gjort vi gick in och kollade på blocket på katter i området, och fastnade för denna lilla darling som är 16 v och sist kvar i kullen (hur nu hon kunde bli kvar till sist kommer jag aldrig förstå!).
Vi ringde på annonsen och sagt och gjort, satte oss i bilen och körde dom 45 min till var vi kunde hämta sötnosen.

Hon är ljuvlig såklart, totalt tillitsfull och väldigt kelig, spinner gör hon som en traktor förstås!
Vi hade namn redo innan vi hämtade henne men som det kan vara så insåg vi att namnet ändå inte var riktigt rätt. Efter några vändor hittade Tim namnet Aya och det känns perfekt!

Aya betyder bla "vävd silke" vilket passar hennes otroligt mjuka päls. (tror mormor ½ perser har nåt att göra med det). Aya är också namnet på en gudinna i Mesopotamisk mytologi (tror jag det var) villket passar ännu bättre sedan gudinna är precis vad hon kommer bli behandlad som här!

Vad tycker regerande prinsessan Halia om nykomlingen då?
Knepigt skulle hon nog säga, man får inte bli exalterad nära henne, man får inte leka med tassarna även om hon gör det osv... Halia är otroligt duktig måste jag säga.. jag väntade mig dagar av passa och separera dom båda! Men efter att ha bannat henne några gånger fattar hon! Det är svårt för henne förstås, hon är ju så nyfiken och Aya är inte sen att reta henne, men med nån påminnelse då och då så beter sig fröken Halia fantastiskt försiktigt!
MATTE ÄR SÅÅ STOLT!

Namnet Halia har förresten också bakgrund om jag inte berättat det. Det är ett hawaiianskt namn som också finns i grekisk mytologi som namnet på en Vatten-nymf. Som av ett roligt öde så passar det också med hennes stamtavle namn Elven Light som ju kan översättas både som "Älvens Ljus" och "Älvas Ljus"

En incident med nya pyret har vi redan haft! När matte låg och sov har husse städat i lägenheten, plötsligt vaknar jag av att husse far runt i lägenheten och lyfter och flyttar på möbler överallt.... ja visst lillkissen hade försvunnit spårlöst i våran lilla tvåa! Första tanken var förstås att han haft balkong dörren öppen, han sa att det absolut inte varit mer än en glipa! Ändock sedan vi inte hittade katten i lägeheten gick han ut och kollade runt, han hade ju trots allt varit ut med soporna. SOPORNA! ja där gick det upp ett ljus.. sopskåpet! tog ut allt som var där och insåg att det var ett hål längst bak som det brukar med öppning inunder sopskåpet. Provade med en pinne att känna igenom under där men kunde inte hitta något. Som av en impuls så frågade jag Halia om var katten var (hon ska ju kunna lukta sig till henne!). Halia tittar frågande på mig, jag frågar igen, och hon går och gnäller och krafsar vid kökslådorna... va? har han råkat stänga katten i nedersta lådan???.... neeeej inte det... provade fråga Halia igen... hon gjorde samma procedur. Öppningen under skåpet..... kanske går den ända dit!?? men hur i all världen ska jag kunn titta in dit? På tv har dom ju en liten slang med kamera i änden ^^ jag har ju inte direkt nåt sådant... Så kom jag på att vi skulle sticka in armen och fota med blixt i den riktningen! Resultatet ser du på bilden här nedanför!

När vi väl visste var katten var var det bara att ta lös nedersta brädan under lådorna och fiska
ut äventyraren! Hon börjar då första dagen med stil!

"äventyr gör att maten smakar"

Ser ni Joker leendet?

Såhär ser Halia ut ur lilla Aya' s synvinkel!

Varmt välkommen till familjen kära Aya!

Hopp och lek!

2009-08-28T15:35:00.008+02:00

Vi försöker alltid hitta nya roliga (och mer hållbara) leksaker åt fröken Halia. Ett av dom senare var en hund frisbee helt i gummi. Orange så den syns i gräset och håller gör den!!!! Det är knappt så det blir bitmärken på den!
Halia älskar den förstås, hon tycker om den till den grad att jag har ett motivations "vapen" när vi tränar. I början handlade det mest om att hon ska lugna sig och v ä n t a... Första dagen provade hon med att skälla som en galning för att få den ^^ nej se den gick matte inte på! Numer går det bra bara hon är hyfsat avrastad att använda den som motivation (när hon är full av energi klarar hon max av att sitta ner och vänta^^). Tex vid inkallning så stoppar jag frisbeen under armen och inte förrän hon lugnt suttit och låtit mig koppla henne och v ä n t a r så får hon tillbaka den. Det är belöning nog att hon får bära den!

Här är en radda bilder på när hon leker ute på BHK med ovanstående!

/Matte Maria

Då var Den härliga helgen slut....

2009-08-17T21:53:00.009+02:00

Ja igår vid 10 -tiden på kvällen var vi tillbaka här hemma i lägenheten i Umeå.
Det är verkligen fantastiskt hur mycket fortare hemresan går och ändå är den alltid så mycket jobbigare. Jag är fortfarande mycket mycket trött men vill ändå skriva några rader om helgen och sätta in några av dom superfina bilder som Annakarin och Mattias har tagit åt mig i helgen.

Torsdagen var våran resedag dit.. det gick bra förutom ett 40 min långt stopp i en bilkö pga nåt vägarbete och broöppning på en gång. Kom till Huset Ezhar redan vid sju-tiden och var mäkta stolt över att komma ihåg vägen som jag bara kört en gång då när vi hämtade våran älskling. Jag och Halia bosatte oss i Gäst/valprummet och sedan hade vi en härlig kväll med -hund och alltmöjligt prat- och massa vackra hundar som sällskap. Om möjligt var ALLIHOPA ännu finare än jag mindes dom! Halia var rätt överväldigad av alla dessa hundar och vi höll nere antalet till nån enstaka extra snäll åt gången.

På fredag åkte jag och Halia in till Norrköping för att hälsa på min kära kära Barndomsvän Cecilia ( aka "Chile") och hennes kille och baby. Vi tog en fika på stan' och som vanligt så var min Hali orsak till många beundrande kommentarer och frågor. (Vilken representant för rasen ey? :P)
På kvällen tillbaka i oxelösund bjöd Annakarin på en mycket god pastasallad innan vi satte oss och kollade film och (försökte) ta det lugnt. Jag säger försökte eftersom miss Halia inte alls tyckte att ligga i soffan var kul när man kunde springa runt och busa med bröderna.
Med äkta faraoisk envishet tillbringade hon dessa två timmar av kvällen med idoga "flyktförsök" och högjutt klagande över mattes oresonabla beslutsamhet. Man får verkligen inte alltid välja tidpunkt för sina "diskussioner". När det var ganska precis 10 min kvar av filmen gav hon sig äntligen och la sig ner flåsandes men nu totalt lugn. Som ett tillägg som är jag tacksam över allt tålamod mina värdar hade när det visade sig vilken typ av filmtittande det blev. Det är trots allt min hund och våran diskussion, dom har säkert tillräkligt med sina egna ;)

På lördag morgon bar det sedan av till Norrköping och Utställning. Först ut i ringen var Halias kullbröder, och jag fick för första gången sen jag börjat se en utställningsdomare med sätt som jag skarpt ogillade. Detta av den enkla anledningen att många av hundarna blev skrämda av hennes dominerande närvaro och oförlåtande handhavande. Jag tycker annars att domarna är där att göra sitt jobb och det på det sätt som dom tycker ger dom den bästa bedömningsgrunden, vilket vill säga vi ska bara anpassa oss till domaren som en del av tävlingsmomentet. Det finns dock gränser till vad (ung-) hundarna måste kunna acceptera av en total främling. Nåja med mer än nog om detta sagt så gick utställandet för mig och Halia jättebra och beredd som jag var fick hon bada näsan i en handfull med korv under hela undersökningen.
Jag var så otroligt stolt att hon fixade det, min lilla blyga älva!
Resultatet blev också något att bli stolt över! 1a med CK och 2:a bästa junior tik! Ingen framgång i konkuransen sen men med det enorma mängden superfina champions och vuxna tikar så var det fantastiskt att komma ens så långt.
Om inte detta var nog så sprang min dam bättre(läs stadigare) än någonsin, vilket Mattias också lyckades få på bild :D
För oss kunde detta har varit en perfekt dag om det inte vore för dom negativa effekter som hände för dom runtomkring oss pga våran ovanliga domare. Jag säger det igen! Det hade inget med hundarnas klass att göra!
Det var ändock fantastiskt roligt att träffa så många "kändisar" från farao och blogg världen, både två och fyrbenta! Tack för att ni alla får mig att känna mig så hemma, välkommen och omtyckt (:O) i erat sällskap!
Resten av dagen och kvällen tillbringade jag sen mestadels till sängs pga att min Sol-migrän bestämde att det var vad jag behövde...

Söndag morgon så var det åter igen dags för utställningsväskan och kavajen! Kortare biltur denna gången eftersom det nu var i Nyköping. Det blåste nåt hemskt och var rätt ruggigt men regnet lyste iallafall med sin frånvaro. Halia tyckte tydligen att dethär var en mycket läskig dag och jag fick tillbringa mycket tid på att få henne att lugna sig och inte få spel bland alla marknadstälten! ALLT var läskigt idag! Jag fruktade tyst för mig själv hur detta skulle sluta i ringen men gav henne en massa att göra och bad en tyst bön.... Jodå det gick faktiskt vägen, hon kändes som en stålfjäder och stod uppställd lite krökt i ryggen(som hon gör när hon blir spänd) men vi tog oss igenom pärsen och otroligt nog så sprang hon fortfarande riktigt bra! Vi blev belönade med klass 1, CK 2:a bästa junior tik och reserv placerad i BIM finalen! Halias Kullsyster Kira (Ezhar Like Velvet Kiana) kammade hem storkovan med att plocka sitt första CERT och 4:e bästa faraotik! Miljooner grattis till det Matte Pia, handler Kia och förstås stolta uppfödaren Annakarin!
Vi avslutade utställningsdagen med att gå in i uppfödar klassen med Ace(Ezhar Leading Rebel), Himmla(Ezhar Shining Kelamiza), Kira(Ezhar Like Velvet Kiana) och förstås lilla Halia.
Den gruppen blev belönad med finfin kritik och klass 1 och hp. Grattis och väl förtjänt till er på Ezhar. Annakarin tyckte inte att vi behövde inte stanna till finalerna vilket jag var mycket tacksam för då jag hade min långa resa hem till Umeå kvar...

Tack ALLA UNDERBARA MÄNNISKOR för en härlig helg och fram för allt tack igen och igen familjen Ezhar för allt som det betyder för mig med att bli betrodd med denna stjärna och mer än någonting eran vänskap!

(alla dessa vackra bilder är tagna av Annakarin eller Mattias Wahlgren)

/kramar Matte Maria

Packar väskorna igen!

2009-08-12T16:50:00.002+02:00

Ja då är det packning på gång. Det blir en långresa denna gången.
Imorgon bär det av mot Norrköping/Nyköping. Vi har blivit lovade logi hos Halias uppfödare och tom en natt tidigare sedan jag ville hälsa på några vänner på fredagen. Tack så hemskt mycket för det familjen Ezhar!

Jag minns faktiskt inte när jag senast sett så fram emot en resa!
Halia har förstås också märkt att väskorna har kommit fram och nu far hon omkring och piper om vartannat och låter mig inte ens gå på toaletten ifred! (hemska tanke om matte åkte utan henne!)

Sen är det frågan om man kommer ihåg allt! jag känner mig alldeles matt i huvudet som det är nu...
Viktigast är förstås plånboken, mobilen, nycklarna, hunden och hennes papper.... det mesta annat går väl att ordna... hoppas jag...

En väldig massa faraos är det anmälda i helgen också! Gud vad roligt att få se!

Ok.. iväg och tanka bilen tror jag... och handla lite...

/Matte Maria

Huvudstudie!

2009-08-10T16:00:00.006+02:00

Här kommer en kavalkad med bilder på sötnosen när hon leker med några av sina favorit leksaker -nämligen gummisnoddar (helst mattes använda) och vanliga engångssugrör i plast (helst stulna från husse) Enjoy!

Trött men lycklig!

2009-08-09T11:15:00.006+02:00

Ja igår var det SvVK utställning här i Umeå.
Jag och Halia var där redan på fredagen och hjälpte till lite med att bära fram saker. Nåja jag bar och Halia charmade folket.Tidigt Lördag morgon åkte vi sedan dit för att se om mer hjälp behövdes. Det blev lite mer bärande och under dagen satt jag lite i sekretariatet. När tävlingen väl var klar så var jag dock gråtfärdig av utmattning, jag har visst fortfarande inte uthållighet som man normalt har, och jag ursäktade mig och åkte hem... och sov i ca 14 h i sträck... min man sa att jag ver helt okontaktbar i flera timmar. Ändå känner jag mig lite dum som åkte innan allt var klart, alla andra var säkert också rätt slitna efter den långa dagen. Suck! Jag var inte i organisationen från början, men jag tänkte att dom säkert var där och hade mycket att göra på fredagen, så jag åkte helt enkelt dit och erbjöd mig att hjälpa. Det verkade väldigt uppskattat, som ny i klubben hade jag dock velat fullfölja det hela...
Ja Halia fick självklart visa upp sig också. Och visa upp sig gjorde hon! Domare Rita Reyniers gav efter en mycket kort överläggning dagens enda farao både CERT och BIR!!! Jag var såå lycklig... 10 månader och andra vinthunds certet!!!
Dagen var extremt varm och kvav och andra ringen drog ut på tiden så trots att vi kom vid 7 på morgonen så var finalerna inte förrän vid 4-5 på eftermiddagen.... jösses vad trötta vi var.... Halia gnydde non stop nästan och på Junior finalen så var hon knappt kontaktbar.... stod mycket dåligt och orkade knappt trava utan gjorde någon halv galopp... självklart blev vi 6:a av 6 och utan rosett... besviken men hmmf knappast något att göra något åt... Vi var förstås i BIS finalen också som BIR, jag försökte verkligen be henne om en sista ansträngning, och visst gav hon mig det, vi behövde inte skämmas hon sprang jättefint och stod fint för domaren... tiden emellan när vi stod i ledet var sämre... hon försökte men det blev kortslutning emellanåt, hon åt inte ens frolicsen tillslut, bara stod där och tittade bedjande på mig varje gång jag ställde upp henne igen. Ja vi blev inte bland dom 5 bästa idag heller men ååh vad jag tyckte synd om min hund... jag ville bara ta henne hem.
Så snart vi blivit tackade ur ringen så gick jag som i ett dis med kopplet i ena handen och stolen i andra till bilen. När jag väl fått in sakerna och satt mig... så grät jag! såå sjukt trött var jag! jag kunde inte göra annat än sitta där i en evighet och grina som ett barn! Lilla älskade Halia satt tätt intill mig med huvudet under min haka hela tiden...

Vi fick inte några bra bilder från utställningen men jag sätter in den som är minst katastrof.. Nu ska jag gå och sova mer med min superduktiga lilla hund som knappt varit vaken alls sen vi kom hem igår (mer än korta pisspauser)
Till sist Vill jag bara Gratta Uppfödare Annakarin och kennel Ezhar som haft en fantastisk dag med 3 Cert till Ezhar hundar varav Halias kullbror Ezhar Leading Rebel"Ace" toppar listan med att, som 10 månaders valp, vunnit BIS på podenco-specialen i Norge!!!!! Jag är såå otroligt glad för eran skull! Det är du verkligen värd Annakarin!

/utmattad matte Maria

Bilder!

2009-08-01T14:52:00.000+02:00

Idag var vi tillbaka på BHK, mycket för att husse också ville kolla in stället men också för att leka lite med Halia och hennes boll. Först visade vi förstås till husse vad duktig hon är, sen blev det massa spring och lek, och matte kom tom ihåg att använda kameran!

"det gäller att hålla tungan rätt i mun"

"kolla in musklerna! kolla in blicken!"

"trött och lycklig"

/matte Maria

Besök på umeå BHK

2009-07-31T21:29:00.000+02:00

Ja idag tog jag mig tillslut i kragen och åkte med Halia ut till Umeå BHK. Stället var tomt förutom på några campare. Vi började med att kolla in agility banan, väldig fin och med många olika hinder. Halia fick som debutant prova hopp hindrena, bordet och en kortare rund tunnel.
Hindrena gick som en dans, matte peka och sa "hopp" och Halia hoppade, hon tog dock som mest 3 hinder i rad innan hon tyckte att hon nu definitivt var värd en till frolic.
Bordet var lätt likaså, lite läskigt först eftersom det vinglade lätt men efter första försöket var det busenkelt, så även sitt och stanna....en stund iallafall, man har ju inte världens tålamod. Halia är inte så förtjust i att stanna i liggande så det slapp hon idag. Sittande var definitivt bra nog!
Tunneln var det läskigaste idag, den prasslade ju högt och rörde sig lite när man trampade i den! Hon kunde dock inte motstå frolicsen som matte konstigt nog kastade in dit hela tiden(hade ju varit så mycket lättare att bara ge godisen! knasiga matte!). Halia gick igenom ett par gånger men för det mesta tyckte hon det var lättare att springa runt och ta godisen från andra sidan.
Efter agilitybanan gick vi ut på dom stora gröna lydnadsbanorna, VILKEN LYCKA!!! här kunde en liten farao få upp hur mycket fart som helst. Emellanåt ropade jag in henne för något "sitt,stanna,godis" eller "hopp (plank), godis" eller "upp(bord), sitt, godis" eller "stå, flytta hennes ben, godis"
Några gånger kopplade jag henne och gick en bit innan hon fick springa lös igen. Hon var sååå duktig, kom direkt varenda gång och ansträngde sig så att göra allt matte bad om. Jag var blev så otroligt stolt! (typiskt att ingen såg oss ^^)
Hon gick sedan lös lydigt från bilen till lägenheten utan några som helst avvägar.
Älskade hund, idag var tydligen en "kan visst" dag!

Glömde förstås att ta med kameran idag men jag hittade den här bilden på Halia från när vi var på vandrarhemmet i rengsjö.

/matte Maria

Om var man sparar godsaker

2009-07-27T19:20:00.000+02:00

Ännu en lustighet som lilla Halia har för sig är att "gräva ner" godsaker hon vill spara runt om i lägenheten. Med gräva ner menar jag förstås gömma under kuddar, kläder, täcken, matte/husse eller pilla in dom mellan dynorna i soffan eller bakom/under möbler. Gömmandet är allt som oftast accompanjerat av en serenad av gurglande, ooande och annat prat. Kommer hon tillbaka till en godsak och den inte (längre?) är gömd så som den borde gör hon ofta utfall och skäller på den "olydiga" saken. Beroende på exakt hur god munsbiten är desto nogrannare gömmer hon den (läs många olika ställen provar hon). Grisöron är värst, man får räkna med e minst 10-20 minuters högjudd serenad innan hon tillslut bestämmer sig för att äta den(ja det slutar ALLTID med att hon äter godsaken iallafall).

Har läst att fler faraos har precis samma sätt... Knas vovvar!

/matte Maria

Fast här hemma :(

2009-07-25T10:35:00.000+02:00

Ja nu har ni allihopa åkt till specialen... jag sitter här hemma och tycker lite synd om mig själv som inte har råd att åka.
Det hade varit såå himla roligt att träffa er alla faraofolk. Jag är tom anmäld och betald till svvk´s utställning imorgon men.. bah låt oss bara säga att vi bara haft hälften av vad vi trodde att leva på denna sommar.
nåja.. nästa månad blir det lite bättre igen.
Halia är anmäld till Umeå och sedan Norrköping/Nyköping. Det senare ser jag enormt mycket fram emot då vi ska och hälsa på Annakarin (uppfödaren) i samma veva.

Lycka till allihop och hoppas ni har en riktigt härlig dag i Västerås!
(jag förväntar mig massa rapporter och bilder;)

/matte Maria

En härlig lördag i Alfta.

2009-07-12T19:08:00.000+02:00

Ja i fredags packade jag väskorna och tog med Halia ut på vägarna igen.
Destinationen var Alfta forspark, men först sov vi över på rengsjö vandrarhem.
Jag hade längtat såå länge till den här utställningen, just för att Halia's uppfödare Annakarin skulle komma dit. Vi har inte setts sen jag och Tim hämtade våran älskling.
Det var verkligen jätteroligt att ses! Annakarin och Mattias hade med sig Ace och Qenzo för att visas och mormor Tara och ljuvliga lilla whippet-fröken Sky som sällskap.
Vi hade en härlig dag, trots veckans intensiva regn var det nu varmt och tom mestadels soligt.
Jag fick en massa bra tips och upmuntran om visandet av Annakarin. Hon tog också en massa fina bilder som jag idag fick via mailen(dom som är i dagens blogg är därifrån).
Utställningen gick också bra (om än inte lika lysande som förra helgen^^) Både Halia och Ace fick hp och 1:a pris och Qenso blev BIM.

Jag har varit fruktansvärt trött efter resan men det var definitivt värt det!

/Matte Maria

Vilken Helg!

2009-07-05T19:38:00.000+02:00

I helg har jag och Halia varit i Piteå trakten. Vi passade på att hälsa på en kär "gammal" skolkamrat till mig som bor där, samtidigt som det förstås var utställningar i området.

Först var det så underbart roligt att träffa Cilla igen!

Sedan på lördag morgon bar det av till Sjulnäs och den internationella utställningen där. Vädret var visserligen förvånadsvärt kallt (en chock efter veckans värmebölja) men regnet höll sig iallafall borta. Halia var enda faraon på området och delade ring med en väldans massa små och pyttesmå "hårbollar" av spetstyp... vi stod verkligen ut i mängden ^^. Domare var Henrik Söeborg och han belönade Halias (och mitt) bästa "uppträdande" hittills med en 1:a och HP men framförallt lysande kritik! (Han sa att enda anledningen han inte gav henne cert den dagen var att hon fortfarande var lite för valpig i sina frambensrörelser:) Jag var överlycklig helt utan att ha gått vidare! Det kändes sååå mycket bättre i ringen än nånsin tidigare, bästa var ändå att hon faktiskt viftade på svansen åt domaren när han kom fram till henne :D. Inte minsta antydan till protest eller ogillande mot hans undersökning!

Söndag var det lite längre att åka (ung 1 h) till Råneå och vinthundsklubbens sommarutställning där. Den här gången skulle vi dela ring med en massa hårfagra afganer och salukis. Det blev en lite väl lång och KALL förmiddag för både mig och Halia. Tyvärr så orsakade vi också några irriterade kommentarer för att Halia fick nån av sina "lek,bus,skall-ryck" just när dom ställde upp nån av sina hundar för domaren inte långt ifrån. Väldigt trist men jag fick bara inte stopp på henne fort nog... Halia hade sin tur i ringen precis före finalerna skulle börja och hon var märkbart trött och less, min lösning blev att kjedjemata henne med godis... inte perfekt.. men vi fick uppvisningen gjord! Sedan kom den stora överraskningen! Vi blev belönde av domare Wilfriede Schwern-Hahne med inte bara ytterligare ett papper med lysande kritik utan också BIR och Cert!!! Två vändor till i ringen blev det... Junior BIS där resultatet blev Junior BIS-4 och stora BIS-finalen där vi blev utplockade som sista före top 5.

Klockan var halv fyra innan jag och en omedelbart sovande Halia var påväg tillbaka hemåt... och sover det gör hon nu också.. lilla snäckan... vad hon har jobbat i helg!

"utmärkt hals och överlinje..." -H Söeborg

"very typical in head and expression, exellent earset....." -W Schwern Hahne

"utställning=massa smaskens!" -Halia

Stolt och trött/Matte Maria

Halia's första bad...

2009-06-28T21:51:00.000+02:00

Ja idag tog vi oss till en sjö i närheten för att se vad lilla fröken tyckte om det.
Hon har ju alltid gillat att plaska och leka med vatten, däremot så är hon inte riktigt lika förtjust i att dusha. Hon var försiktig i.. ja.. en minut kanske... sen plaskade hon runt och jagade sina egna stänk. Simmade gjorde hon inte men gick så långt ut som hon nådde.
Hon var så nöjd efteråt att hon struttade hela vägen hem utan att dra i kopplet minsta lilla.

/Matte Maria

Övning ger färdighet...

2009-06-25T20:18:00.000+02:00

..heter det ju.
Jag har jobbat hårt med att fota lilla fröken ute i skog och mark. Det är inte lätt vill jag lova! Alla träd, buskar och husse som gärna hamnar i vägen, för att inte tala om att Halia far runt som ett rådjur på koffein.

Tränar också på hennes trav så mycket det går... har kommit fram till att det bästa helt enkelt är att få henne att trava så mycket som möjligt så hon blir stark och stadig. Verkar faktiskt fungera riktigt bra.

Insåg idag att det bara är en dryg vecka kvar till Piteå/Råneå. Ush blev tom nervös när jag kom att tänka på det! Haha jag har verkligen inga(för många?) bra tävlingsnerver, totalt hopplös!

Jaja här kommer iallafall dagens resultat av min fotomani ;)

(titta titta vilken fiin trav!)

(ooh en action bild!)

/Matte Maria

Om hur man tröttar ut en farao....

2009-06-24T16:21:00.000+02:00

Ja dom verkar då ha både energi och uthållighet så det räcker, dessa faraohundar! Halia är då definitivt inget undantag.
Vi har just därför tagit som vana att ta en långpromenad en gång om dagen. Hinner vi inte någon dag så får man verkligen ta konsekvenserna... hon blir odräglig! Tjatar och tjatar om att man ska leka eller gå ut eller ge nåt gott eller.... ja ni fårstår. Inte heller bör man släppa henne lös om hon är på det humöret... alla distraktioner får henne att slå dövörat till och matte och husse får skämmas!

Idag hittade vi ett nytt knep som faktiskt dämpade lilla yrvädret väldigt fort!
Receptet är:
Varmt väder
Stort fält
En frisbee

Enda problemet är att det kan bli dyrt sedan frisbeen inte hade någon vidare livslängd ^^
Här har ni bildbevisen på våran framgång ;)

"högt gräs hjälper"

För att slippa motionera matte och husse lika mycket (inte för att vi inte behöver det^^) är det ju en fördel om hunden kommer tillbaka med "kastsaken".

"efter ett dussin rundor i galopp....

..så börjar hon tillslut trava så smått"

Framgång!

....nåja för alla förutom den stackars leksaken.....

/Matte Maria

Halias "pinne"

2009-06-22T17:49:00.000+02:00

Halia har en förkärlek till pinnar.
Hon gillar att apportera dom, dragkampa med dom och skala dom. Idag när vi hade våran dagliga långpromenad hittade hon på hemvägen sin "drömpinne". Pinnen var inte direkt nån pinne utan mer en stock eller ett litet träd om man föredrar den beskrivningen.
Lilla fröken var såå beslutsam att ta med den hem (drygt 10 min promenad). Hon höll sig hela tiden utom räckhåll för husse och matte (precis framför) bärandes på det här åbäket till pinne. Inte ens hennes favorit godis kunde få henne på andra tankar! Hela vägen hem joggade hon ett par steg framför oss. Vid dörren väntade hon tålmodigt ett par steg bort redo att fly fältet om matte försökte sig på att ta hennes pinne!
Vid dethär laget var vi båda så charmade av hennes beslutsamhet att vi bestämde oss för att låta henne ha pinnen ett tag.(vi skulle ju ändå dammsuga senare;) Förstå hennes LYCKA när hon fick gå in med pinnen!!! Svansen kunde bara inte vara still på evigheter!

Här är ögonblicket med damen lyckligt hemma i soffan (ja jag vet men hon var såå söt) med hennes "pinne". (lägg märke till storleken! hon bar den i säkert en kvart!)

/Matte Maria

Mera bilder!

2009-06-22T10:00:00.000+02:00

Här kommer en liten kaskad bilder från igår. (måste ju använda min nya leksak;)
Ovan är en bild på Halia i "våran" lilla skog. Det syns inte men vårat hus är precis runt krönet i bakgrunden.

"Ja husse jag sitter! kan jag springa snart?"

"kommer Matte"

Älskade storöra i "hennes" soffa.

/Matte Maria

Midsommar i Karlsbäck

2009-06-19T20:58:00.000+02:00

Äntligen har jag skaffat mig en fungerande egen digitalkamera!
Passade på att inviga den när jag var och hälsade på min bästa vän Anki, i hennes sambos föräldrahem i Karlsbäck.

Våran Häst(som jag och Anki äger ihop) har nu fått åka dit för sitt sommarbete, så det första vi gjorde var förstås att åka och pussa på honom! Det var så härligt att se honom igen eftersom han bor kvar i Kiruna i Ankis vård. Han är verkligen världens charmigaste, goaste och sociala häst!! (nejdå jag är inte alls partisk, han är verkligen det :)

Efter att vi pysslat med honom nog länge så bar det av till huset och midsommar middagen! Många sorters sill, gravad lax, dillsås, mandelpotatis och sedan Rostbiff, potatissallad och hemmagjorda köttbullar(gjorda av "farmor" Ingrid). Ingen nubbe dock utan vanlig läsk (skulle ju köra bil). Gud vad gott det var! Vattnas fortfarande i munnen när jag tänker på det! (och jag är ännu proppmätt)

Efter middagen rullade vi så småningom ut på fälten och jag fick se markerna. Hundarna ("min" prick är ju med dom) var förstås lyriska när dom sprang och studsade omkring i hög-gräset.

När vi alla var trötta nog blev det dags för mig och Hali att ta oss hem. Nu sussar fröken tungt i soffan och jag får nog ta och joina henne snart. En skön avslutning på en härlig midsommarafton.

Titel bilden är Halia som sett något i gräset(humla kanske??).

Nedan är det:
Anki som får en puss av våran "Rolle" (Royal Demarco).

En härlig bild på min gamla prick "Vipsa" där hon lyckligt pustar efter några varv på fälten.(lägg märke till skrattrynkorna)

Halia på språng i hästhagen

... och Halia väntandes i gröngräset(dålig skärpa:S ).

Glad Midsommar allihopa!
/Matte Maria

Kärt barn har många namn...

2009-06-17T16:54:00.000+02:00

Har tänkt på det ett antal gånger, alla olika smeknamn våran lilla farao har. Ska för skojs skull ska jag försöka lista dom.

Halia, Hali, Bejbi, Poopsie, Piranha, Pirananas, Stinkey, Storöra, Snötche (vet inte hur det egentligen stavas men är flamländska för ung. trynis)

Skulle gissa att hon också skulle kunna ta dessa ord som namn:
Nej, Sitt, Stanna, Gå ner, Loss och "Good girl"

Jag är säker på att jag missat flera ^^

/Matte Maria

Rapport från ett regnigt vännäs.

2009-06-14T12:01:00.000+02:00

Ja nu var int och nat debuten gjord! Som valp visserligen men ändå.
Lördagen kom med uppehåll och resulterade i HP och Tik 2:a (av 2 :S)
Söndagen blev precis detsamma förutom att det nu regnade konstant.

HP båda dagarna är ju bra, kritiken var samma sak... att hon krökte ländryggen. (Vilket hon alltid gör om hon är minsta spänd/busig/springig)
Tävlingsmänniskan i mig är förstås besviken på "sista" placering, även om jag vet att motståndarna båda är väldigt fina hundar(Faouziah's Fiora, Faouziah's Faramir) och dom visades av mycket mer rutinerade handlers. (Jenny Nyström och Jenny Hall) Kan inte hjälpa att det ändå smakar lite surt. Fånigt jag vet ^^

Vet inte riktigt hur jag ska komma tillrätta med hennes springstil annat än att träna henne mer. Både göra henne mer bekväm på att springa med mig och att göra henne allmänt starkare i traven borde hjälpa. Förutom det.... ingen aning... någon därute som har nå mer tips?

När det kom till tafsandet gick det mycket bättre. Hon ser fortfarande högst motvillig ut och försöker vända bort huvudet från domaren men hon flyr inte fältet eller försöker springa iväg. (Kanske backa nåt steg)

Nu är det två veckor till nästa utställning i Piteå/Råneå, om någon har nåt bra träningstips till denhär nybörjaren tas dom tacksamt emot ;)

/Matte Maria

Vännäs nästa!

2009-06-12T11:15:00.000+02:00

Ja imorgon gäller det, det stora genrepet inför "allvaret".
Jag ser fram emot det med en slags skräckblandad förväntan.
Två praktiska problem också... jag har inget skydd mot regnet och ingen kamera (min har fått alzheimers).
Resan blir ju inte lång iallafall (30 min tror jag) så där underlättar det.
Nåja vi får väl hålla tummarna helt enkelt och så kommer en rapport så snart det bara går. ;)

/Matte Maria

Humlor,katter, harar och rådjur!

2009-06-08T11:17:00.000+02:00

Ja vi har bott in oss bra här i våran lägenhet i Umeå nu.
Halia fullkomligt stortrivs med alla promenader i skogen runt knuten. Mellan sina "fram-och-tillbaka race med alla benen utåt" studsar hon omkring jämfota som ett äkta rådjur mellan tallar och granar!

Häromdagen när hon var ute med husse hittade hon ett har- eller kanin hål. Överlycklig började hon gräva... tills hålet morrade åt henne.... hahaha vilken fart hon fick! Hon sprang visst hemåt i fyrsprång. ^^ tuffingen där

Igår mötte vi en katt som ställde sig på en sten och sköt rygg. Halia ålar omkring stenen och fjäskar för katten tills den lyfter tassen! Yyyl och Halia springer med svansen mellan benen en lång lova innan hon gömmer sig bakom matte. Det roliga är att hon var långt utom räckhåll för kattens tassar! Fniss hon minns visst alltför väl hur kattklor känns.

En sak hon inte är rädd för (men som matte är måste jag erkänna) är bin och humlor. Hon hittar massor av humlor i skogen som hon jagar, tuggar på, spottar ut och jagar igen. Man skulle tro hon blir bränd/stucken/biten eller nåt men hon verkar inte märka nåt!

Vi har varit duktiga och tränat lite stå-spring-stå varenda dag nu! Hon är superduktig och jag kan springa full fart och hon går alltmer sällan över i galopp. Gör hon det räcker det med ett kort ryck i kopplet och kanske ett ..nej... så går hon tillbaka till trav.

Jag börjar bli riktigt nervös inför kommande utställningar nu... jag menar nu börjar dom ju kräva att hon SKA uppföra sig! Svåraste att träna på är helt klart "tafsandet", jag brukar passa på när jag möter någon som stannar och pratar (beundrar hunden kanske jag ska säga) att fråga om dom kan titta på hennes tänder osv .^^ Dom flesta vet vad det handlar om och annars förklarar jag varför hon behöver träna på det. Brukar gå bra fördetmesta.. (inte alltid... :( )

Hon är verkligen störtmesig med främlingar! Springer dit och vill leka och så men röra!! neeej det gillar hon inte! Med matte och husse är hon raka motsatsen, har ALDRIG mött en hund (eller något annat djur för den delen) som är så kramig/pussig/gosig/fjäskig som hon!

Nåja har några dagar kvar att träna innan Vännäs i helgen. Våran första Nationella och Internationella men också våran sista som valp. Nästa efter det blir som junior. Det känns i maggropen vill jag påstå, jag är ju bara nybörjare än! Jag vill ju så gärna göra min vackra hund rättvisa!

/Matte Maria

Flyttat och en gammal Prick...

2009-06-03T13:38:00.000+02:00

Phewww... ja nu är vi i våran nya lägenhet i Umeå. Delvis uppackade.
Halia verkar trivas super och springer mest omkring och slänger sina leksaker på oss.
Lägenheten ligger på bottenvåningen med ett mysigt skogsparti runt knuten. Verkar också vara andra hundfolk som tyckt detta var bra då jag ser dom överallt här.

För ca tre veckor sen (mitt i packandet) fick jag en annan överraskning. Ägaren till min gamla Dalmatiner ringde och undrade om jag kunde ta henne tillbaka. Pga en massa ändringar i deras tillvaro tyckte dom inte att hon hade det lika bra där längre.
Självklart så vill jag hjälpa min gamla "bebis".
Sagt och gjort, jag packade mig och Hali i bilen och körde ungefär 140 mil till gården där min Vipsa har bott senaste 6 åren(!). Och åh jösses vad det var roligt att se henne igen, samma lilla Prick bara med något mer vitt i ansiktet. Visst mindes hon mig också! Först lite trevande men sen blev hon allt mer sitt gamla jag!
Hon och Hali gick också bra ihop, ungdomen fick förstås veta när hennes energi blev förmycket men inga dumheter.

Jag stannade över natten på gården innan Vi (jag,Hali och Vipsa) vände och började den långa resan hemåt. Måste säga att resan övehuvudtaget gick väldigt smidigt. Jag hade lånat min kompis Ankis Kombi och bäddad bak i den så jag kunde köra när jag orkade och sova när jag blev trött. Åkte från Kiruna ca 07.00 på Torsdagen och var tillbaka igen ca 11.00 på Söndag förmiddag. (Gården ligger utanför Örebro) Riktigt nöjd med min prestation måste jag säga, även om jag mest sov dom närmaste tre dygnen. ^^

Sen då? Ja Anki och hennes familj har haft dalmatiner i många långa år tills för 2 år sen då dom tillslut fick låta 14 åriga Ninja somna in. Anki och framförallt mellandottern Fredrika vill hemskt gärna ha en prick i huset, så vi provade, och dom blev förstås såå förtjusta i den ungdomliga 8 åringen! Hon är kvar där och verkar bli Fredrikas Skyddsling för resten av livet.

Ja nog erkänner jag att det är mycket tufft att lämna bort min älskade prick en andra gång. Men jag tror väldigt hårt på att alltid göra vad som är bäst för den varelse man tagit sig an.
Det är trots allt myyycket lättare nu när hon är så nära som hos min bästa vän än förra gången till en främling(även om jag givetvis var övertygad om att hon skulle få det bra).
Jag har sagt det förr... det ÄR fortfarande det svåraste jag gjort i mitt liv.

Älskade storöra är förstås glad att vara ensam drottning igen(tro mig hon surade läänge).

Nu ska jag ta mig en liten tupplur innan jag tar itu med några fler kartonger!

/Matte Maria

Mattes Vacker!

2009-05-10T19:25:00.000+02:00

Ja då var andra utställningen avklarad! Det gick klart bättre än den första tycker jag. Även om matte nog hade mer nerver denna gången! Jag börjar visst bli riktigt biten av det här utställandet.

Idag stod hon fint när domaren tittade tänderna men efter lite klämmande och klappande tyckte hon att det fick vara nog. Jag ställde upp henne igen och domaren kunde avsluta undersökningen.
Springningen tog tre varv innan hon travade ordentligt länge(kanske inte såå bra men jämförelse med förra showen...). Halia fick iallafall fin kritik (bara "behöver ännu lite till ringträning" som negativt) och jag fick också ett "trevligt visad" att stoltsera med. (ja jag erkänner störtnöjd med det)

Resutatet Blev ännu ett HP och BIR-valp!

Vi var med i valp-finalen (inga grupper) och den här gången travade hon nästan heela tiden både med dom andra och själv! Kom inte bland dom fem bästa men jag var så lycklig över hennes förbättring att det nästan inte gjorde nåt.(nästan)

Hade med min bästa kompis Anki på förmiddagen så vi lyckades faktiskt få ihop några bilder.
Titelbilden är förstås när vi stoltserar med hennes nya rosetter.
Dom andra tre är hur hon ser ut i början, under och slutet av dagen. Det är visst jobbigt att vara på utställning ;)

Det blir visst tidig kväll idag, för oss båda!
/Matte Maria

Toaletten som smälter bort...

2009-05-07T20:15:00.000+02:00

Ja lilla Halia har lite problem, i hennes lilla värld kan man nämligen bara gå på toa på snö! Vilket även här uppe i norr har reducerats till enstaka rester av snöhögar. Förstå vilken panik när det är bråttom och matte inte skyndar sig till den där vita fläcken! Jag kan inte göra annat än fnissa (tyst annars blir Halia putt).

Förutom det lilla problemet är hon överlycklig över att det är varmt nog att vara ute och leka! Och att springa på gräs! Hon far verkligen runt som en vettvilling, och dessutom med stilen "alla ben utåt". Knas hund.

I helg blir det våran andra utställning. En liten inoff här i Kiruna. Jag har dragit med fröken överallt och tränat massor så förhoppningsvis blir hon inte riktigt lika preplex denna gången.

Nästa efter det blir nog Vännäs i Juni. Jag skulle gärna ställa mer men med flytt och allt är plånboken allt annat än välfylld.

Ja vi flyttar alltså till Umeå i månadsskiftet! Jag tycker det ska bli sååååå skönt att komma lite närmare "allt"....

Bilden är tagen när vi var ute och lekte tidigare i kväll, kvaliten på bilden är väl sisådär men jag tycker ändå att hon ser enastående vacker ut!

/Matte Maria

Stora Debuten!

2009-03-16T15:56:00.000+01:00

Ja nu är det gjort! Lilla älsklingen har haft sin debut i ringen! Över 4 timmars resa enkel väg till den inofficiella utställningen i Boden anordnad av vinthundsklubben. Resan var ok för lilla Halia även om lite väl långtråkig emellanåt.

När vi väl kom dit fick hon nog något av en chock! Alla dessa människor, hundar, ljud och lukter! Hon kröp ihop och i stort sett ålade efter matte som bara sa hon var fånig och gick vidare. Första timmarna innan det var våran tur satt hon antingen i mattes knä eller stod som fastfrusen vid mina fötter. Allt eftersom så mjuknade hon och började mer och mer titta sig runt och uppskatta godiset som jag fortsatte mata henne med.

Nästa chock kom när hon plötsligt stod ensam ute i ett område och någon plötsligt (tyckte hon) kommer fram till henne. Hon tjöt och försökte fly! Domaren (Rudi Bandt) satt bara lugnt ner och höll henne några sekunder och kunde titta på tänderna. När vi sprang runte fick vi lite hjälp och tips från domaren som jag verkligen uppskattade. Det blev inte någon riktig visning av hennes rörelser då hon halvkröp eller försökte springa iväg mest. Trots allt detta fick hon superfin kritik enda negativa var att hon behövde mer ringträning (doh! ^^) och mer självförtroende. Resten av pappret som jag läst hundra gånger täcktes med en massa Utm!!!

Ja min Halia fick HP och BIR valp och gick vidare till gruppfinal! Jag tror jag höll på att spricka av stolthet!

Nu var det flera timmar till finalen och jag använde tiden till att få henne att hälsa på folk och hundar och bli matad med MASSA godsaker. När ringen var ledig tränade vi på att springa där och hon tyckte definitivt det var mer roligt med en massa andra som också sprang och tränade! Jag pratade också med en massa trevligt och hjälpsamt folk och en massa folk som gillade utseendet på min storöra.

När finalen väl kom så var min Halia sitt gamla studsiga jag som bjöd på sina leenden och pratade non stop mellan godis tuggandet. När vi väl kom in i ringen var det ingen hejd på fröken ^^ hon studsade hela vägen runt och lockade till och med en hel del skratt med sitt hopp-prat-lek beteende. Jag tänkte att vid ett senare tillfälle så ska jag jobba lite med att ringen inte riktigt är den lekhage hon fått för sig. Just då ville jag bara att vi skulle avsluta positivt med den här dagen som kunde ha blivit katastrof men blev helt super kul!

Dagens bild är tagen på utställningsplasen av Helena Olofsson från Facklans kennel som var snäll och tog och mailade några bilder åt mig som dumt nog glömt kameran. 1000 tack Helena!

Matte /Maria

Vad är en typisk Faraohund?

2009-03-06T22:23:00.000+01:00

Jag hade besök i veckan, eller ja Halia hade. Det var ett par från Gällivare som var intresserad av rasen och gärna ville träffa en faraohund. Mötet gick bra tycker jag förutom att hon inte visade sig från sin mest lydiga eller lugna sida (jag vill ju gärna göra bra reklam för rasen). Men sedan när dom åkte tänkte jag... det kanske var bättre så.. då fick dom ju verkligen se hur livlig och egen den här rasen kan vara, eller är det bara så att jag tror att rasen i allmänhet är så? Jag har ju trots allt inte träffat så många olika faraos.

Det är iallafall den sidan jag vill ha och önskade hos en farao. En hund som är egen, som har en massa personlighet och ideér! Till det kommer ju på köpet att hunden kan ha andra ideér än dom du önskar den skulle ha, men jag tycker det är en del av själva charmen.

Och ideér har hon våran Halia!

Tex så försöker hon allt som oftast bytlåna saker eller mat med oss. Det vill säga hon kommer med en av hennes saker eller ben när vi har nåt hon skulle vilja ha. Hon släpper saken i famnen eller handen på en, sätter sig och tittar uppfodrande på en och saken man själv har och viftar förväntansfullt på svanstippen.

Hon har också 5 miljoner knep för att få uppmärksamhet när matte och/eller husse gör något annat tråkigt. Att hon låsats vara nödig har jag redan berättat om, andra knep är att stjäla sådant hon inte får ha, bita på någon möbel eller nåt annat hon inte får bita på, börja plocka ner saker från hyllor och bord ner på golvet eller helt enkelt upprepade gånger peta på en med ena tassen och klaga högt och ljudligt när hon inte får tillräklig respons! Självklart så får hon skäll när hon gör saker som dessa. Det hanterar hon med att bara springa utom räckhåll, lägga sig ner och FLINA åt en. Ja hon visar alltså framgaddarna och jag kan slå vad om att hon verkligen skrattar!

Andra stunder är hon hur lydig som helst! Går lös och kommer på en gång när man ropar, sitter eller står still när jag säger, ber om lov för allt och inget, kommer ihåg att inte hoppa på en och är allmänt lyhörd och anstränger sig verkligen för att förstå vad man vill. Det var den här sidan jag hoppades få visa upp iallafall en del ^^. (drömma går ju :P)

Jag tror verkligen att hennes sätt är rätt typiskt för rasen, men säker är jag som sagt inte. Vad säger ni som läser? Uppfattar ni också det såhär? Finns det nå andra egenskaper som ni tycker är speciellt "farao"

Bilden idag är från när jag tränar på att ställa upp henne, vinkeln och skärpan är sisådär men jag tycker ändå man ser hur vacker hon är ;)

Matte Maria

Ett livs levande lyckopiller!

2009-02-09T21:09:00.000+01:00

Ja jag erkänner jag är kär i min hund!
Jag hör till dom människor som under långa perioder sett världen från en väldigt grå synvinkel. På senare tid har jag nog varit mer som folk i allmänhet, någon som för det mesta tycker det är det ok att måsta vakna och möta ännu en dag.
Med vackra ljuvliga Halia i mitt liv kommer jag dessutom på mig själv dagligen att skratta och le åt hennes upptåg. Inte bara skrattat för att det är roligt utan också för att det bara är så underbart att få tillbringa tid med henne, för att det inte finns något bättre än att få se hennes glädje och livslust!

Dagens bild har det som är viktigast i mitt liv. (Såhär nära alla hjärtans dag tycker jag det passar bra.) Det är förstås Halia och min älskade make Tim.

Jag vill också passa på att tacka Annakarin som valde just Halia till oss! Vilken underbar matchning! Jag är evigt tacksam!

Kramar matte Maria

Utmaningen...

2009-02-04T21:53:00.000+01:00

Fick en vidarebefodrad utmaning av Halias kennelmamma Annakarin. Den innebar att jag skulle ta foto mapp nr 6 i min dator och sedan ta 6:e bilden i den mappen och berätta om den. Kul ide :)

Bilden jag fick fram var den här på Halia när hon öppnar sin allra första julklapp!

Det var ett så ljuvligt ögonblick, man kan riktigt se hennes koncentration när hon funderar över denna nya lek. Och ja hon öppnade paketet helt själv och fick ut ett smaskigt fyllt litet ben. Jag har en hel radda med fina kort från just julafton som min bror har tagit(han fotograferar lite som hobby). Det här var nog bland den enda riktigt fina som Jag tog.

/Matte Maria

Husses stol...

2009-01-28T09:07:00.000+01:00

Min man har en jättebekväm skrivbordsstol, det är en svart bred sak som ser mer ut som en skinnfotölj. Halia har också lagt märke till hur skön den är, så mycket så hon har hittat på en smart taktik för att få tillgång till den.
Husse sitter i stolen och spelar på datorn. Halia brukar ibland först försöka komma upp i knät men sen när hon inte får det... (hon börjar bli en stor knähund)
Hon går till bakdörren och gnäller som om hon behöver gå ut, om hon inte får någon reaktion gnäller hon lite högre som om det börjar bli bråttom, om hon fortfarande inte får någon reaktion (husse har ju kommit på hennes trick;) så piper hon högt och hoppar upp i sängen och HUKAR SIG sittandes på husses täcke! Allt det här för att få husse att tillslut resa sig och gå och öppna bakdörren... så fort han gör det så SPRINGER hon och hoppar upp i fotöljen och rullar i hop sig som om hon legat där hela tiden.

Hahahahaha... hon gör detta vareviga dag!
Till historien hör väl att det hände ett par gånger när hon var ännu mindre att husse inte märkte när hon behövde gå ut och hon då istället använde husses täcke (aldrig mitt ^^) som rastgård.

Helt allvarligt, hur smart och uträknande får en hund bli! Första gången tänkte jag mer att det var en lyckoträff, men hon gör samma procedur om och om igen så fort husse har värmt upp stolen åt henne!

Dagens bild hittade jag i min Halia foto mapp, jag tyckte den var så underbar för det är precis såhär hon älskar att sova! Såhär har hon gjort sen vi hämtade henne, tryggaste platsen har alltid varit under någons haka med halsen som huvudkudde! Hon sover såhär med mig varje natt. Insåg inte förrän nu att jag faktiskt har en bild på när hon sover med mamma Indi likadant!

/Matte Maria

Nya favorit leksaken!

2009-01-25T16:28:00.000+01:00

Oj vad for det går! Tänker varje dag att jag ska skriva någonting och sen... oops jag glömde eller hann inte eller..

Halia har en ny favorit leksak, en som faktiskt ÄR en riktig hundleksak!!!
(tidigare har det varit papper, fjärrkontroller, mobiltelefoner, petflaskor och annat som hon inte får ha) Den här leksaken är en "kamptrasa" med en kammofärgad tennisboll i ena änden. Hon fick den faktiskt av sin Kennelmamma redan när vi hämtade henne, men hon har först upptäckt den nu. Den har förstås legat i hennes bädd hela tiden ^^. Det roligaste med den här leksaken är att hon håller i ena änden och skakar på huvudet och morrar varje gång bollen slår henne i huvudet! Det ser inte så smart ut men gud vad jag skrattar!

Hon börjar bli så stor nu, ser nästan inte ut som en valp längre utan bara som en miniatyrfarao. Jag har kämpat länge med att få hennes leende på bild men också att få en bra uppställd bild. Har lyckats få några ok bilder... som är i kameran som min pappa lånat med sig över helgen.
Så dom bilderna får ni helt enkelt se senare. Dagens bild är istället en demonstration på hur svårt det är att inte skämma bort det här charmtrollet (jag erkänner jag misslyckas ganska fatalt). På bilden är hon 11 v och vill ha godbiten som jag håller i (min bror tog bilden).

/Matte Maria

Om att mötas av ett leende

2009-01-14T17:36:00.000+01:00

Började på en ny arbetsplats i måndags, bara 4 timmer om dagen som "arbetsprövning". Det är trevligt att göra nånting "nyttigt" men framförallt är det kul att komma hem.

Alla hundägare vet hur det är att mötas av denna ohöljda glädje när man kommer inannför dörren.

Härliga Halia sätter sig på bakbenen så fort jag kommer nära nog och sträcker upp framtassarna som för att kramas! Bäst av allt är att hon ler mot en också! Ja hon skrynklar ihop näsan (ja hela ansiktet och öronen faktiskt) och blottar framtänderna som en liten filmstjärna! Än har jag inte lyckats fånga denna hälsning på bild men jag jobbar på det. ;)

Tills jag lyckats med den bedriften så får ni nöja er med vad jag har lyckats fånga. Den här bilden är på Halia under hennes första dagar hos oss. Här i Kiruna är det ju rätt kallt så kläder är ett måste, detta var hennes första "pyjamas". Inte för att hon sov med den men det såg ju ut som en.

/matte Maria

Om hur vi möttes...

2009-01-10T23:10:00.000+01:00

När Jag och min (numera->) make Tim började diskutera på allvar att skaffa hund fanns det inga alternativ för honom. Han har sedan han varit barn och sett ett TV program om faraohunden velat ha just den rasen. Enligt honom den PERFEKTA hunden... Jag ville ha mitt sagt i det hela och definitivt mer kött på benen om den här rasen innan vi bestämde oss.

Sagt och gjort.. Jag läste vidare på nätet och fastnade för en kennel som verkade passa oss. Strax efter kontaktade jag dom via mail och därifrån började en många månader lång korrespondens med kennelns eldsjäl Annakarin. Det visade sig att hon är en människa som jag kommer mycket bra överens med och tom kommit att betrakta som en mycket kär vän.

Så äntligen efter en låååååång väntan föddes den efterlängtade kullen där min flicka skulle finnas. 30:de september bara tre dagar före mitt och Tims bröllop föddes fyra tikar och två hanar av duktiga mamman Indi.

Det var först några veckor innan vi skulle hämta våran nyaste familjemedlem som vi fick "svart på vitt" vilken av sötnosarna som var våran Halia. Det var alltså Annakarin som valde ut vem ur syskonskaran som skulle komma till oss.

När vi väl kom dit sista helgen i november, valde Halia oss! Hon verkade verkligen veta att jag var Hennes!

I valprummet lämnade hon knappt min sida och gick emellan när andra syskon ville ha lite uppmärksamhet. Hon var den som först kom till grinden och ville hälsa varje gång man kom nära och Gnällde högt om jag råkade stå utom räckhåll. Jag var givetvis genast alldeles såld!

Hela vägen från Nyköping till kalla Kiruna fick vi köra för att få hem henne, guuud vad trött man var! MEN LYCKLIG! ÄNTLIGEN hade hon kommit hem till OSS!

/Matte Maria

(Bilden är på Vackra Mamma Indi och hela Kullen- tagen av Uppfödarna)

Välkommen till Halia´s egen sida

2009-01-07T23:11:00.000+01:00

Vem då?
Jo Halia eller som hon heter "på pappret" Ezhar´s Elven Light

Vem är det?
Hon är min senaste stora kärlek! Hon är också en Ung Faraohunds dam på dryga 13 veckor.

Varför en blogg?
Hon har bara funnits i vårat (min och min make Tims) liv i 5 veckor men har redan om och om igen gjort oss glada, överraskade, stolta eller helt enkelt gett oss ett gott skratt.

Jag tror verkligen att det finns fler därute som skulle kunna underhållas av hennes upptåg. Hon är en riktig karaktär som verkar smälta dom mest motsträviga hjärtan.

Om ingenting annat har jag någonstans att gå tillbaka och påminnas och återuppleva den här underbara varelsen som jag får dela tid med.

På snart återseende
/Maria