Husses stol...

Min man har en jättebekväm skrivbordsstol, det är en svart bred sak som ser mer ut som en skinnfotölj. Halia har också lagt märke till hur skön den är, så mycket så hon har hittat på en smart taktik för att få tillgång till den.
Husse sitter i stolen och spelar på datorn. Halia brukar ibland först försöka komma upp i knät men sen när hon inte får det... (hon börjar bli en stor knähund)
Hon går till bakdörren och gnäller som om hon behöver gå ut, om hon inte får någon reaktion gnäller hon lite högre som om det börjar bli bråttom, om hon fortfarande inte får någon reaktion (husse har ju kommit på hennes trick;) så piper hon högt och hoppar upp i sängen och HUKAR SIG sittandes på husses täcke! Allt det här för att få husse att tillslut resa sig och gå och öppna bakdörren... så fort han gör det så SPRINGER hon och hoppar upp i fotöljen och rullar i hop sig som om hon legat där hela tiden.

Hahahahaha... hon gör detta vareviga dag!
Till historien hör väl att det hände ett par gånger när hon var ännu mindre att husse inte märkte när hon behövde gå ut och hon då istället använde husses täcke (aldrig mitt ^^) som rastgård.

Helt allvarligt, hur smart och uträknande får en hund bli! Första gången tänkte jag mer att det var en lyckoträff, men hon gör samma procedur om och om igen så fort husse har värmt upp stolen åt henne!


Dagens bild hittade jag i min Halia foto mapp, jag tyckte den var så underbar för det är precis såhär hon älskar att sova! Såhär har hon gjort sen vi hämtade henne, tryggaste platsen har alltid varit under någons haka med halsen som huvudkudde! Hon sover såhär med mig varje natt. Insåg inte förrän nu att jag faktiskt har en bild på när hon sover med mamma Indi likadant!


/Matte Maria

Nya favorit leksaken!

Oj vad for det går! Tänker varje dag att jag ska skriva någonting och sen... oops jag glömde eller hann inte eller..

Halia har en ny favorit leksak, en som faktiskt ÄR en riktig hundleksak!!!
(tidigare har det varit papper, fjärrkontroller, mobiltelefoner, petflaskor och annat som hon inte får ha) Den här leksaken är en "kamptrasa" med en kammofärgad tennisboll i ena änden. Hon fick den faktiskt av sin Kennelmamma redan när vi hämtade henne, men hon har först upptäckt den nu. Den har förstås legat i hennes bädd hela tiden ^^. Det roligaste med den här leksaken är att hon håller i ena änden och skakar på huvudet och morrar varje gång bollen slår henne i huvudet! Det ser inte så smart ut men gud vad jag skrattar!

Hon börjar bli så stor nu, ser nästan inte ut som en valp längre utan bara som en miniatyrfarao. Jag har kämpat länge med att få hennes leende på bild men också att få en bra uppställd bild. Har lyckats få några ok bilder... som är i kameran som min pappa lånat med sig över helgen.
Så dom bilderna får ni helt enkelt se senare. Dagens bild är istället en demonstration på hur svårt det är att inte skämma bort det här charmtrollet (jag erkänner jag misslyckas ganska fatalt). På bilden är hon 11 v och vill ha godbiten som jag håller i (min bror tog bilden).

/Matte Maria

Om att mötas av ett leende

Började på en ny arbetsplats i måndags, bara 4 timmer om dagen som "arbetsprövning". Det är trevligt att göra nånting "nyttigt" men framförallt är det kul att komma hem.

Alla hundägare vet hur det är att mötas av denna ohöljda glädje när man kommer inannför dörren.

Härliga Halia sätter sig på bakbenen så fort jag kommer nära nog och sträcker upp framtassarna som för att kramas! Bäst av allt är att hon ler mot en också! Ja hon skrynklar ihop näsan (ja hela ansiktet och öronen faktiskt) och blottar framtänderna som en liten filmstjärna! Än har jag inte lyckats fånga denna hälsning på bild men jag jobbar på det. ;)

Tills jag lyckats med den bedriften så får ni nöja er med vad jag har lyckats fånga. Den här bilden är på Halia under hennes första dagar hos oss. Här i Kiruna är det ju rätt kallt så kläder är ett måste, detta var hennes första "pyjamas". Inte för att hon sov med den men det såg ju ut som en.

/matte Maria

Om hur vi möttes...

När Jag och min (numera->) make Tim började diskutera på allvar att skaffa hund fanns det inga alternativ för honom. Han har sedan han varit barn och sett ett TV program om faraohunden velat ha just den rasen. Enligt honom den PERFEKTA hunden... Jag ville ha mitt sagt i det hela och definitivt mer kött på benen om den här rasen innan vi bestämde oss.

Sagt och gjort.. Jag läste vidare på nätet och fastnade för en kennel som verkade passa oss. Strax efter kontaktade jag dom via mail och därifrån började en många månader lång korrespondens med kennelns eldsjäl Annakarin. Det visade sig att hon är en människa som jag kommer mycket bra överens med och tom kommit att betrakta som en mycket kär vän.

Så äntligen efter en låååååång väntan föddes den efterlängtade kullen där min flicka skulle finnas. 30:de september bara tre dagar före mitt och Tims bröllop föddes fyra tikar och två hanar av duktiga mamman Indi.

Det var först några veckor innan vi skulle hämta våran nyaste familjemedlem som vi fick "svart på vitt" vilken av sötnosarna som var våran Halia. Det var alltså Annakarin som valde ut vem ur syskonskaran som skulle komma till oss.

När vi väl kom dit sista helgen i november, valde Halia oss! Hon verkade verkligen veta att jag var Hennes!

I valprummet lämnade hon knappt min sida och gick emellan när andra syskon ville ha lite uppmärksamhet. Hon var den som först kom till grinden och ville hälsa varje gång man kom nära och Gnällde högt om jag råkade stå utom räckhåll. Jag var givetvis genast alldeles såld!

Hela vägen från Nyköping till kalla Kiruna fick vi köra för att få hem henne, guuud vad trött man var! MEN LYCKLIG! ÄNTLIGEN hade hon kommit hem till OSS!

/Matte Maria

(Bilden är på Vackra Mamma Indi och hela Kullen- tagen av Uppfödarna)

Välkommen till Halia´s egen sida

Vem då?
Jo Halia eller som hon heter "på pappret" Ezhar´s Elven Light

Vem är det?
Hon är min senaste stora kärlek! Hon är också en Ung Faraohunds dam på dryga 13 veckor.

Varför en blogg?
Hon har bara funnits i vårat (min och min make Tims) liv i 5 veckor men har redan om och om igen gjort oss glada, överraskade, stolta eller helt enkelt gett oss ett gott skratt.

Jag tror verkligen att det finns fler därute som skulle kunna underhållas av hennes upptåg. Hon är en riktig karaktär som verkar smälta dom mest motsträviga hjärtan.

Om ingenting annat har jag någonstans att gå tillbaka och påminnas och återuppleva den här underbara varelsen som jag får dela tid med.

På snart återseende
/Maria