Stora Debuten!

Ja nu är det gjort! Lilla älsklingen har haft sin debut i ringen! Över 4 timmars resa enkel väg till den inofficiella utställningen i Boden anordnad av vinthundsklubben. Resan var ok för lilla Halia även om lite väl långtråkig emellanåt.

När vi väl kom dit fick hon nog något av en chock! Alla dessa människor, hundar, ljud och lukter! Hon kröp ihop och i stort sett ålade efter matte som bara sa hon var fånig och gick vidare. Första timmarna innan det var våran tur satt hon antingen i mattes knä eller stod som fastfrusen vid mina fötter. Allt eftersom så mjuknade hon och började mer och mer titta sig runt och uppskatta godiset som jag fortsatte mata henne med.

Nästa chock kom när hon plötsligt stod ensam ute i ett område och någon plötsligt (tyckte hon) kommer fram till henne. Hon tjöt och försökte fly! Domaren (Rudi Bandt) satt bara lugnt ner och höll henne några sekunder och kunde titta på tänderna. När vi sprang runte fick vi lite hjälp och tips från domaren som jag verkligen uppskattade. Det blev inte någon riktig visning av hennes rörelser då hon halvkröp eller försökte springa iväg mest. Trots allt detta fick hon superfin kritik enda negativa var att hon behövde mer ringträning (doh! ^^) och mer självförtroende. Resten av pappret som jag läst hundra gånger täcktes med en massa Utm!!!

Ja min Halia fick HP och BIR valp och gick vidare till gruppfinal! Jag tror jag höll på att spricka av stolthet!

Nu var det flera timmar till finalen och jag använde tiden till att få henne att hälsa på folk och hundar och bli matad med MASSA godsaker. När ringen var ledig tränade vi på att springa där och hon tyckte definitivt det var mer roligt med en massa andra som också sprang och tränade! Jag pratade också med en massa trevligt och hjälpsamt folk och en massa folk som gillade utseendet på min storöra.

När finalen väl kom så var min Halia sitt gamla studsiga jag som bjöd på sina leenden och pratade non stop mellan godis tuggandet. När vi väl kom in i ringen var det ingen hejd på fröken ^^ hon studsade hela vägen runt och lockade till och med en hel del skratt med sitt hopp-prat-lek beteende. Jag tänkte att vid ett senare tillfälle så ska jag jobba lite med att ringen inte riktigt är den lekhage hon fått för sig. Just då ville jag bara att vi skulle avsluta positivt med den här dagen som kunde ha blivit katastrof men blev helt super kul!

Dagens bild är tagen på utställningsplasen av Helena Olofsson från Facklans kennel som var snäll och tog och mailade några bilder åt mig som dumt nog glömt kameran. 1000 tack Helena!


Matte /Maria

Vad är en typisk Faraohund?

Jag hade besök i veckan, eller ja Halia hade. Det var ett par från Gällivare som var intresserad av rasen och gärna ville träffa en faraohund. Mötet gick bra tycker jag förutom att hon inte visade sig från sin mest lydiga eller lugna sida (jag vill ju gärna göra bra reklam för rasen). Men sedan när dom åkte tänkte jag... det kanske var bättre så.. då fick dom ju verkligen se hur livlig och egen den här rasen kan vara, eller är det bara så att jag tror att rasen i allmänhet är så? Jag har ju trots allt inte träffat så många olika faraos.

Det är iallafall den sidan jag vill ha och önskade hos en farao. En hund som är egen, som har en massa personlighet och ideér! Till det kommer ju på köpet att hunden kan ha andra ideér än dom du önskar den skulle ha, men jag tycker det är en del av själva charmen.

Och ideér har hon våran Halia!

Tex så försöker hon allt som oftast bytlåna saker eller mat med oss. Det vill säga hon kommer med en av hennes saker eller ben när vi har nåt hon skulle vilja ha. Hon släpper saken i famnen eller handen på en, sätter sig och tittar uppfodrande på en och saken man själv har och viftar förväntansfullt på svanstippen.

Hon har också 5 miljoner knep för att få uppmärksamhet när matte och/eller husse gör något annat tråkigt. Att hon låsats vara nödig har jag redan berättat om, andra knep är att stjäla sådant hon inte får ha, bita på någon möbel eller nåt annat hon inte får bita på, börja plocka ner saker från hyllor och bord ner på golvet eller helt enkelt upprepade gånger peta på en med ena tassen och klaga högt och ljudligt när hon inte får tillräklig respons! Självklart så får hon skäll när hon gör saker som dessa. Det hanterar hon med att bara springa utom räckhåll, lägga sig ner och FLINA åt en. Ja hon visar alltså framgaddarna och jag kan slå vad om att hon verkligen skrattar!

Andra stunder är hon hur lydig som helst! Går lös och kommer på en gång när man ropar, sitter eller står still när jag säger, ber om lov för allt och inget, kommer ihåg att inte hoppa på en och är allmänt lyhörd och anstränger sig verkligen för att förstå vad man vill. Det var den här sidan jag hoppades få visa upp iallafall en del ^^. (drömma går ju :P)

Jag tror verkligen att hennes sätt är rätt typiskt för rasen, men säker är jag som sagt inte. Vad säger ni som läser? Uppfattar ni också det såhär? Finns det nå andra egenskaper som ni tycker är speciellt "farao"

Bilden idag är från när jag tränar på att ställa upp henne, vinkeln och skärpan är sisådär men jag tycker ändå man ser hur vacker hon är ;)

Matte Maria