Halia's första bad...

Ja idag tog vi oss till en sjö i närheten för att se vad lilla fröken tyckte om det.
Hon har ju alltid gillat att plaska och leka med vatten, däremot så är hon inte riktigt lika förtjust i att dusha. Hon var försiktig i.. ja.. en minut kanske... sen plaskade hon runt och jagade sina egna stänk. Simmade gjorde hon inte men gick så långt ut som hon nådde.
Hon var så nöjd efteråt att hon struttade hela vägen hem utan att dra i kopplet minsta lilla.



/Matte Maria

Övning ger färdighet...

..heter det ju.
Jag har jobbat hårt med att fota lilla fröken ute i skog och mark. Det är inte lätt vill jag lova! Alla träd, buskar och husse som gärna hamnar i vägen, för att inte tala om att Halia far runt som ett rådjur på koffein.

Tränar också på hennes trav så mycket det går... har kommit fram till att det bästa helt enkelt är att få henne att trava så mycket som möjligt så hon blir stark och stadig. Verkar faktiskt fungera riktigt bra.

Insåg idag att det bara är en dryg vecka kvar till Piteå/Råneå. Ush blev tom nervös när jag kom att tänka på det! Haha jag har verkligen inga(för många?) bra tävlingsnerver, totalt hopplös!

Jaja här kommer iallafall dagens resultat av min fotomani ;)

(titta titta vilken fiin trav!)


(ooh en action bild!)


/Matte Maria

Om hur man tröttar ut en farao....

Ja dom verkar då ha både energi och uthållighet så det räcker, dessa faraohundar! Halia är då definitivt inget undantag.
Vi har just därför tagit som vana att ta en långpromenad en gång om dagen. Hinner vi inte någon dag så får man verkligen ta konsekvenserna... hon blir odräglig! Tjatar och tjatar om att man ska leka eller gå ut eller ge nåt gott eller.... ja ni fårstår. Inte heller bör man släppa henne lös om hon är på det humöret... alla distraktioner får henne att slå dövörat till och matte och husse får skämmas!

Idag hittade vi ett nytt knep som faktiskt dämpade lilla yrvädret väldigt fort!
Receptet är:
Varmt väder
Stort fält
En frisbee

Enda problemet är att det kan bli dyrt sedan frisbeen inte hade någon vidare livslängd ^^
Här har ni bildbevisen på våran framgång ;)

"högt gräs hjälper"

För att slippa motionera matte och husse lika mycket (inte för att vi inte behöver det^^) är det ju en fördel om hunden kommer tillbaka med "kastsaken".

"efter ett dussin rundor i galopp....

..så börjar hon tillslut trava så smått"


Framgång!

....nåja för alla förutom den stackars leksaken.....



/Matte Maria

Halias "pinne"

Halia har en förkärlek till pinnar.
Hon gillar att apportera dom, dragkampa med dom och skala dom. Idag när vi hade våran dagliga långpromenad hittade hon på hemvägen sin "drömpinne". Pinnen var inte direkt nån pinne utan mer en stock eller ett litet träd om man föredrar den beskrivningen.
Lilla fröken var såå beslutsam att ta med den hem (drygt 10 min promenad). Hon höll sig hela tiden utom räckhåll för husse och matte (precis framför) bärandes på det här åbäket till pinne. Inte ens hennes favorit godis kunde få henne på andra tankar! Hela vägen hem joggade hon ett par steg framför oss. Vid dörren väntade hon tålmodigt ett par steg bort redo att fly fältet om matte försökte sig på att ta hennes pinne!
Vid dethär laget var vi båda så charmade av hennes beslutsamhet att vi bestämde oss för att låta henne ha pinnen ett tag.(vi skulle ju ändå dammsuga senare;) Förstå hennes LYCKA när hon fick gå in med pinnen!!! Svansen kunde bara inte vara still på evigheter!

Här är ögonblicket med damen lyckligt hemma i soffan (ja jag vet men hon var såå söt) med hennes "pinne". (lägg märke till storleken! hon bar den i säkert en kvart!)


/Matte Maria

Mera bilder!

Här kommer en liten kaskad bilder från igår. (måste ju använda min nya leksak;)
Ovan är en bild på Halia i "våran" lilla skog. Det syns inte men vårat hus är precis runt krönet i bakgrunden.

"Ja husse jag sitter! kan jag springa snart?"


"kommer Matte"


Älskade storöra i "hennes" soffa.

/Matte Maria

Midsommar i Karlsbäck

Äntligen har jag skaffat mig en fungerande egen digitalkamera!
Passade på att inviga den när jag var och hälsade på min bästa vän Anki, i hennes sambos föräldrahem i Karlsbäck.

Våran Häst(som jag och Anki äger ihop) har nu fått åka dit för sitt sommarbete, så det första vi gjorde var förstås att åka och pussa på honom! Det var så härligt att se honom igen eftersom han bor kvar i Kiruna i Ankis vård. Han är verkligen världens charmigaste, goaste och sociala häst!! (nejdå jag är inte alls partisk, han är verkligen det :)

Efter att vi pysslat med honom nog länge så bar det av till huset och midsommar middagen! Många sorters sill, gravad lax, dillsås, mandelpotatis och sedan Rostbiff, potatissallad och hemmagjorda köttbullar(gjorda av "farmor" Ingrid). Ingen nubbe dock utan vanlig läsk (skulle ju köra bil). Gud vad gott det var! Vattnas fortfarande i munnen när jag tänker på det! (och jag är ännu proppmätt)

Efter middagen rullade vi så småningom ut på fälten och jag fick se markerna. Hundarna ("min" prick är ju med dom) var förstås lyriska när dom sprang och studsade omkring i hög-gräset.

När vi alla var trötta nog blev det dags för mig och Hali att ta oss hem. Nu sussar fröken tungt i soffan och jag får nog ta och joina henne snart. En skön avslutning på en härlig midsommarafton.

Titel bilden är Halia som sett något i gräset(humla kanske??).

Nedan är det:
Anki som får en puss av våran "Rolle" (Royal Demarco).

En härlig bild på min gamla prick "Vipsa" där hon lyckligt pustar efter några varv på fälten.(lägg märke till skrattrynkorna)

Halia på språng i hästhagen

... och Halia väntandes i gröngräset(dålig skärpa:S ).





Glad Midsommar allihopa!
/Matte Maria

Kärt barn har många namn...

Har tänkt på det ett antal gånger, alla olika smeknamn våran lilla farao har. Ska för skojs skull ska jag försöka lista dom.

Halia, Hali, Bejbi, Poopsie, Piranha, Pirananas, Stinkey, Storöra, Snötche (vet inte hur det egentligen stavas men är flamländska för ung. trynis)

Skulle gissa att hon också skulle kunna ta dessa ord som namn:
Nej, Sitt, Stanna, Gå ner, Loss och "Good girl"

Jag är säker på att jag missat flera ^^

/Matte Maria

Rapport från ett regnigt vännäs.

Ja nu var int och nat debuten gjord! Som valp visserligen men ändå.
Lördagen kom med uppehåll och resulterade i HP och Tik 2:a (av 2 :S)
Söndagen blev precis detsamma förutom att det nu regnade konstant.

HP båda dagarna är ju bra, kritiken var samma sak... att hon krökte ländryggen. (Vilket hon alltid gör om hon är minsta spänd/busig/springig)
Tävlingsmänniskan i mig är förstås besviken på "sista" placering, även om jag vet att motståndarna båda är väldigt fina hundar(Faouziah's Fiora, Faouziah's Faramir) och dom visades av mycket mer rutinerade handlers. (Jenny Nyström och Jenny Hall) Kan inte hjälpa att det ändå smakar lite surt. Fånigt jag vet ^^

Vet inte riktigt hur jag ska komma tillrätta med hennes springstil annat än att träna henne mer. Både göra henne mer bekväm på att springa med mig och att göra henne allmänt starkare i traven borde hjälpa. Förutom det.... ingen aning... någon därute som har nå mer tips?

När det kom till tafsandet gick det mycket bättre. Hon ser fortfarande högst motvillig ut och försöker vända bort huvudet från domaren men hon flyr inte fältet eller försöker springa iväg. (Kanske backa nåt steg)

Nu är det två veckor till nästa utställning i Piteå/Råneå, om någon har nåt bra träningstips till denhär nybörjaren tas dom tacksamt emot ;)

/Matte Maria

Vännäs nästa!

Ja imorgon gäller det, det stora genrepet inför "allvaret".
Jag ser fram emot det med en slags skräckblandad förväntan.
Två praktiska problem också... jag har inget skydd mot regnet och ingen kamera (min har fått alzheimers).
Resan blir ju inte lång iallafall (30 min tror jag) så där underlättar det.
Nåja vi får väl hålla tummarna helt enkelt och så kommer en rapport så snart det bara går. ;)

/Matte Maria

Humlor,katter, harar och rådjur!

Ja vi har bott in oss bra här i våran lägenhet i Umeå nu.
Halia fullkomligt stortrivs med alla promenader i skogen runt knuten. Mellan sina "fram-och-tillbaka race med alla benen utåt" studsar hon omkring jämfota som ett äkta rådjur mellan tallar och granar!

Häromdagen när hon var ute med husse hittade hon ett har- eller kanin hål. Överlycklig började hon gräva... tills hålet morrade åt henne.... hahaha vilken fart hon fick! Hon sprang visst hemåt i fyrsprång. ^^ tuffingen där

Igår mötte vi en katt som ställde sig på en sten och sköt rygg. Halia ålar omkring stenen och fjäskar för katten tills den lyfter tassen! Yyyl och Halia springer med svansen mellan benen en lång lova innan hon gömmer sig bakom matte. Det roliga är att hon var långt utom räckhåll för kattens tassar! Fniss hon minns visst alltför väl hur kattklor känns.

En sak hon inte är rädd för (men som matte är måste jag erkänna) är bin och humlor. Hon hittar massor av humlor i skogen som hon jagar, tuggar på, spottar ut och jagar igen. Man skulle tro hon blir bränd/stucken/biten eller nåt men hon verkar inte märka nåt!

Vi har varit duktiga och tränat lite stå-spring-stå varenda dag nu! Hon är superduktig och jag kan springa full fart och hon går alltmer sällan över i galopp. Gör hon det räcker det med ett kort ryck i kopplet och kanske ett ..nej... så går hon tillbaka till trav.

Jag börjar bli riktigt nervös inför kommande utställningar nu... jag menar nu börjar dom ju kräva att hon SKA uppföra sig! Svåraste att träna på är helt klart "tafsandet", jag brukar passa på när jag möter någon som stannar och pratar (beundrar hunden kanske jag ska säga) att fråga om dom kan titta på hennes tänder osv .^^ Dom flesta vet vad det handlar om och annars förklarar jag varför hon behöver träna på det. Brukar gå bra fördetmesta.. (inte alltid... :( )

Hon är verkligen störtmesig med främlingar! Springer dit och vill leka och så men röra!! neeej det gillar hon inte! Med matte och husse är hon raka motsatsen, har ALDRIG mött en hund (eller något annat djur för den delen) som är så kramig/pussig/gosig/fjäskig som hon!

Nåja har några dagar kvar att träna innan Vännäs i helgen. Våran första Nationella och Internationella men också våran sista som valp. Nästa efter det blir som junior. Det känns i maggropen vill jag påstå, jag är ju bara nybörjare än! Jag vill ju så gärna göra min vackra hund rättvisa!

/Matte Maria

Flyttat och en gammal Prick...

Phewww... ja nu är vi i våran nya lägenhet i Umeå. Delvis uppackade.
Halia verkar trivas super och springer mest omkring och slänger sina leksaker på oss.
Lägenheten ligger på bottenvåningen med ett mysigt skogsparti runt knuten. Verkar också vara andra hundfolk som tyckt detta var bra då jag ser dom överallt här.

För ca tre veckor sen (mitt i packandet) fick jag en annan överraskning. Ägaren till min gamla Dalmatiner ringde och undrade om jag kunde ta henne tillbaka. Pga en massa ändringar i deras tillvaro tyckte dom inte att hon hade det lika bra där längre.
Självklart så vill jag hjälpa min gamla "bebis".
Sagt och gjort, jag packade mig och Hali i bilen och körde ungefär 140 mil till gården där min Vipsa har bott senaste 6 åren(!). Och åh jösses vad det var roligt att se henne igen, samma lilla Prick bara med något mer vitt i ansiktet. Visst mindes hon mig också! Först lite trevande men sen blev hon allt mer sitt gamla jag!
Hon och Hali gick också bra ihop, ungdomen fick förstås veta när hennes energi blev förmycket men inga dumheter.

Jag stannade över natten på gården innan Vi (jag,Hali och Vipsa) vände och började den långa resan hemåt. Måste säga att resan övehuvudtaget gick väldigt smidigt. Jag hade lånat min kompis Ankis Kombi och bäddad bak i den så jag kunde köra när jag orkade och sova när jag blev trött. Åkte från Kiruna ca 07.00 på Torsdagen och var tillbaka igen ca 11.00 på Söndag förmiddag. (Gården ligger utanför Örebro) Riktigt nöjd med min prestation måste jag säga, även om jag mest sov dom närmaste tre dygnen. ^^

Sen då? Ja Anki och hennes familj har haft dalmatiner i många långa år tills för 2 år sen då dom tillslut fick låta 14 åriga Ninja somna in. Anki och framförallt mellandottern Fredrika vill hemskt gärna ha en prick i huset, så vi provade, och dom blev förstås såå förtjusta i den ungdomliga 8 åringen! Hon är kvar där och verkar bli Fredrikas Skyddsling för resten av livet.

Ja nog erkänner jag att det är mycket tufft att lämna bort min älskade prick en andra gång. Men jag tror väldigt hårt på att alltid göra vad som är bäst för den varelse man tagit sig an.
Det är trots allt myyycket lättare nu när hon är så nära som hos min bästa vän än förra gången till en främling(även om jag givetvis var övertygad om att hon skulle få det bra).
Jag har sagt det förr... det ÄR fortfarande det svåraste jag gjort i mitt liv.

Älskade storöra är förstås glad att vara ensam drottning igen(tro mig hon surade läänge).

Nu ska jag ta mig en liten tupplur innan jag tar itu med några fler kartonger!

/Matte Maria